Märklig vecka

Det är en märklig vecka vi har bakom oss politiskt. I söndags skulle Nyamko Sabuni, Liberalernas partiordförande, varit med i SVT:s Agenda men ställde in bara några timmar innan sändning.

Den typen av medverkan brukar bokas långt i förväg och vara väl genompratade mellan redaktionen och den som ska medverka, eller dennes pressansvarige. Det är ytterst ovanligt att någon som lovat ställa upp ställer in, det brukar nog i så fall nästan uteslutande handla om att personen blivit sjuk. Men Nyamko Sabuni ställde inte in av hälsoskäl utan för att hon inte vill debattera med andra liberaler som är emot det beslut hon igår fick igenom på Liberalernas partiråd. Det här är ett sätt att försöka tysta debatten, ett agerande som är väldigt långt ifrån liberalism, yttrandefrihet eller öppen debatt.

Några dagar tidigare var Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof med i SVT:s relativt nya intervjuprogram 30 minuter. Att hans uttalanden om islam som en vidrig religion skulle stå i fokus var ganska uppenbart. Programmet 30 minuter spelas in i förväg och redaktionen marknadsför det till andra medier inför sändning. När Aftonbladet kontaktade Richard Jomshof för att få en kommentar inför sändningen så avböjde han med motiveringen att han har ett avtal med SVT:s redaktion för 30 minuter att inte uttala sig innan programmet. Det är inte ovanligt eller konstigt med sådana överenskommelser, men ovanligt att någon följer överenskommelsen så lojalt som Richard Jomshof. Överraskande får det väl minst sagt sägas vara mot bakgrund av Sverigedemokraternas fundamentala kritik av Public service-TV/Radio och allmänna utmålande av SVT/SR som vänstersmörja.

Det känns lite som vi lever i upp-och-nedvända-världen. En liberal som inte vill debattera. En Public-service-hatare som acceptera tystnadskrav av SVT. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Till det kommer Liberalernas partiråds beslut om att vilja ingå i en borgerlig regering som förhandlar och stödjer sig på Sverigedemokraterna. Liberalerna är ett borgerligt parti och det är inget konstigt att de vill ingå i en borgerlig regering. Varje regering där Sverigedemokraterna ingår eller som tar stöd av det partiet kommer att få betala ett högt politiskt pris. SD:s stöd kommer inte gratis, och deras politik är allt annat än liberal. Vilken väg än Liberalerna hade valt i söndags hade de i sin grundläggande splittring haft en mycket tuff uppgift framför sig med att över huvud taget komma in i riksdagen i nästa val, men jag tror att de i söndags valde den svåraste. Ytterst känns det ganska tragiskt för ett parti som var instrumentellt för rösträtten och demokratins införande i Sverige.

facebook Twitter Email