Stängt, ödsligt och hungrig

KGFdirekt lördag 17 januari 2026

Klockan är 04:20 när jag kliver in i taxin som ska ta mig till Stockholms central. Chauffören har sett mina problem att hitta en väg förbi snövallarna som skiljer oss åt. Han är ut ur bilen, tittar efter en lucka och ropar att han backar bak lite. Jag är på väg ut i landet för att medverka på ett möte. Kl 05:08 ska tåget gå.

Killen som kör taxin bekräftar att det är väldigt halt just nu. Temperaturen är runt nollan i Stockholm och de för oss sörlänningar stora snömängderna har börjat smälta. Vi pratar om hur han dagen innan fastnade med taxin vid en järnvägsbom i en halvtimma. Bommen hade fastnat i halvt uppfällt/nedfällt läge och det krävdes att en tekniker gjorde lite manuell isröjning av mekaniken. Det kom inget tåg på hela tiden taxichauffören väntade, men som han påpekar så vare sig får man eller vågade han köra över spåren.

Han är från Jordanien visar det sig. Bodde först i Chicago i Illinois USA innan han kom till Sverige 1998. Man kan ana att han hade en längtan efter den amerikanska drömmen, att Sverige inte var förstahandsalternativet när han lämnade Jordanien. -Det kanske är bättre att vara i Sverige nu trots allt med Trump och allt i USA, försöker jag.

-Trump är min idol! Han säger det glatt och medger i samma andetag att det är lite ovanligt och kanske oväntat. Lite förvånad blir jag naturligtvis, med tanke på ICE allt brutalare jakt på illegala migranter som bara för någon vecka sedan ledde till att en trebarnsmor sköts ihjäl i sin bil i en vägspärr i ett villakvarter.

-Jaha, varför gillar du Trump då? Jag frågar, alltid nyfiken på människor, särskilt om de har åsikter som sticker ut. -Jo men jag gillar att han gör det han säger, han är förutsägbar. Jag är mycket oroligare för ledare som inte säger något och som plötsligt slår till när du inte är beredd. Med Trump vet du vad som väntar. Vi diskuterar Donald Trumps två olika presidentperioder och hur han agerat och agerar.

Framme vid Stockholms central släpper han av mig och om ett par timmar drygt ska han börja köra skolskjutsar med taxin. Innan han började köra taxi drev han restaurang. Den hade han turen att sälja tre månader före pandemin. Vid 7-tiden ska han börja hämta skolbarn, samma barn varje morgon på samma tider. En trygghet för barnen och föräldrarna att känna den som hämtar. På eftermiddagen ska han köra hem andra barn. Vi önskar varandra en trevlig dag där vi skiljs åt vid ännu en snövall.

Återigen lyckas jag hitta en öppning i snövallen, jag lyckas ta mig fram till och in i Stockholms central. Det är bushalt och det gäller att gå försiktigt. Saknar mina broddar som jag glömt ta med mig hemifrån Kungälv.

Någon frukost har jag inte hunnit äta i lägenheten i Stockholm. Väl medveten om mina folkilska tendenser utan frukost börjar jag leta runt på Stockholm central efter något ställe som är öppet. Den första Pressbyrån öppnar om knappt 45 minuter, sju minuter efter att mitt tåg ska ha gått. Nästa Pressbyrå öppnar om en knapp timma, Coop om nästan en och en halv timma.

Jag irrar runt på Centralen och hittar inget som är öppet. Möter en ordningsvakt som tittar forskande på dem som kurat ihop sig på bänkar och sover. Några av dem har antagligen sovit där hela natten, inne i värmen, i skydd från kylan och fukten där ute där de brukar sova. Vi är några enstaka resenärer ännu så länge. Det är ganska tomt och ödsligt. På nedervåningen kör en man metodiskt runt en städmaskin.

Mannen på städmaskinen är i en ålder som gör att det är svårt att veta om han är född i Sverige eller kan ha invandrat hit. Min jakt på ett öppet ställe går vidare, men jag hittar inget. Då ropar mannen på städmaskinen och pekar. Han har noterat min jakt och pekar. Jag får syn på vad han pekar på, börjar gå raskt i riktning mot det, gör tummen upp och ropar ett tack till mannen på städmaskinen som hela tiden kör metodiskt fram och tillbaka och gör rent stengolvet inför dagens stora anstormning av resenärer.

Det är ett litet Kahls kaffe som har hunnit öppna. Jag köper en dricka på flaska och en smörgås med skinka och ost. Killen som håller på att ställa iordning varorna inför frukostrusningen pratar svenska med bara en anings brytning, han är definitivt i en ålder att han kan vara född här. Jag frågar efter servetter. Han visar vänligt att de står precis framför mig. -Det var gôtt att de inte hoppa upp upp och bet mig, som pappa skulle ha sagt. Utanför far mannen på städmaskinen metodiskt fram och tillbaka. Sträcka för sträcka blir golvet blankt och rent.

Jag står och mumsar lyckligt på min frukostsmörgås framför avgångstavlorna. Det är knappt 20 minuter kvar till att mitt tåg ska gå. Allt eftersom blir vi några fler resenärer som står och tittar på avgångstavlorna. Ingen av oss vill passera dörrarna som skiljer oss från tågperrongerna och den råkalla kylan. Vi får flytta oss lite för mannen på städmaskinen som fortsätter sitt metodiska arbete.

En minut över fem tänker jag att det är lagom att passera dörrarna, ge sig ut i kylan och upp på perrongen för att leta rätt på mitt tåg. Det står inne, dörrarna är öppna och jag kan kliva rakt på och sätta mig till rätta. Om några minuter början resan ut i landet. På Stockholms central fortsätter mannen på städmaskinen att köra de sista sträckorna på stengolven så att hela golvet är blankt och rent till morgonrusningen som snart startar.