Demokratiskt svar på det politiska våldet

I veckan attackerades deltagare och medverkande på ett möte med rökgranater och färg. Dessutom misshandlades en av huvudtalarna på mötet samtidigt som gruppen som attackerade mötet filmade misshandeln.

Även om det förekommer att det kastas tårtor, matlådor och sprutas ketchup på och över politiska företrädare och aktiva så är det sällsynt. Den här gången var det sällsynt grovt.

Carl Bildt, Bosse Ringholm Marit Paulsen, Jimmie Åkesson, Leif Pagrotsky och Göran Hägglund tillhör dem som genom åren blivit utsatt för mestadels tårtor, men i Carl Bilds fall innehållet i en matlåda. Vid ett tillfälle sprutas det ketchup från Åhörarläktaren ned över riksdagsledamöterna i Plenisalen i Sveriges riksdag. Tyvärr finns det antagligen fler exempel som jag inte omedelbart minns just nu.

Oavsett vem som drabbas, meningsfrände eller meningsmotståndare, blir jag betryckt varje gång någon blir tårtad som det brukar kallas. Ingen ser värdig ut efter att just ha fått en tårta i huvudet, men problemet är mycket större än så. Varje gång något sådant här händer tänker jag på att om någon kan komma fram och kasta en tårta så kan också någon komma fram och göra något mycket värre.

Det var just det som hände i veckan. Från tårta, matlåda eller ketchup stegrades våldet radikalt till rökgranater, färg och rå misshandel. En rå misshandel som dessutom filmades för att ytterligare förstärka förnedringen och dessutom triumfera inför sina nazistiska sympatisörer.

Just nu tycks den radikala och våldsbejakande extremvänstern föra en tynande tillvaro. Men minnet lever kvar, inte minst där jag bor, av kravallerna i Göteborg vid EU-toppmötet där stora delar av Avenyn såg ut som ett slagfält efteråt.

Så här ska det inte vara! Sverige är en demokrati och vi har yttrandefrihet. Den är till för att användas, argumentera och demonstrera för och emot de du gillar eller inte gillar. Det är din rättighet och den ska värnas. Det gäller även för uppfattningar som inte alla gillar.

Det finns de som går över gränsen för det tillåtna. Uttrycker någon någonting som är förtal, hets eller liknande så är det inte genom tårtkastning eller annat våld som det ska hanteras. Sådant hanteras genom att det polisanmäls och får en rättslig granskning. Det går aldrig att urskulda våld mot den som använder yttrandefriheten, hur tokiga saker de än säger.

Sedan finns det dem som har själva våldet som metod. Det var det vi såg på Avenyn i Göteborg och det var det som vi såg i Gubbängen nu i veckan. Det måste naturligtvis stoppas och de som hetsar till och utför våldet måste straffas.

Våldet och misshandeln i Gubbängen syftar till att skrämma och tysta. Så får aldrig bli fallet! Men naturligtvis kan det göra att enskilda människor tvekar inför att engagera sig. En tårtning får människor att tveka. Ren misshandel avskräcker naturligtvis.

Men det finns också en annan fara med våldet och när våldet stegras. Det kan föda motkrafter som vill ge igen och hämnas. Krafter som tycker att de har rätt och rätten på sin sida att attackera det och dem som de ser som sina motståndare och vars politik de är kritiska till. Risken är att nästa attack vi ser är extremvänster som attackerar vad de ser som höger eller fascism. Det är lika förkastligt som nazisternas attack i onsdags.

Idag lördag samlades tusentals människor i Gubbängen och visade sin solidaritet med dem som drabbades i onsdags och sitt motstånd mot våld som politisk metod. Det är just så ett demokratiskt svar ska se ut på ett attentat som det i onsdags.

BILDEN: Magdalena Andersson talar i Gubbängen
FOTO: Socialdemokraterna

facebook Twitter Email