När blir det fred?

Ingen talar idag om Nazi-Tysklands krig i Polen, utan när vi talar om det så talar vi om Andra Världskriget, eller Fosterländska kriget som det ofta kallas i Ryssland och tidigare Sovjetunionen. Vad kommer vi om tio år att kalla Rysslands krig i Ukraina? Kommer det fortfarande kallas så, eller kommer det att kallas Tredje världskriget?

Jag hopas verkligen att det inte går så långt som till att bli Tredje världskriget! Men likheterna, parallellerna, är påfallande tydliga och många. 1938 avstod Tjeckoslovakien området Sudetlandet till Nazi-Tyskland. Till största delen var befolkningen där tyskspråkig och Adolf Hitler ville gjorde anspråk på att samla tyskar i ett enat land. Ett tänkande och argument som har sina likheter med vad Vladimir Putin hävdar om att samla och skydda ryssar/ryskspråkiga i ett land.

Redan i mars samma år hade Österrike annekterats av Nazi-Tyskland genom det som i den nazistiska propagandan kallades Anschluss.

Det var i skenet av den annekteringen som Münchenöverenskommelsen slöts i september 1938 mellan Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien.

Förhoppningen var att det expansionsinriktat Nazi-Tyskland skulle nöja sig med att få ett ytterligare ett landområde, Sudetlandet, i Tjeckoslovakien. När den brittiske premiärministern Neville Chamberlain klivit av flygplanet som tog honom hem läste han högt ur avtalet med Hitler och summerade det som en förhandlingsframgång mot Adolf Hitler. Chamberlain deklarerade triumfatoriskt: ”Fred för vår tid.”

Dessvärre varade inte den tiden mer än ungefär ett halvår. Att offra Sudetlandet mättade inte Adolf Hitlers och Nazi-Tysklands aptit på att expandera det Tredje riket. I mars 1939 tågade Nazi-Tysklands soldater in i Tjeckoslovakien och tog kontroll över Tjeckien, Slovakien blev en formellt sett självständig satellitstat.

Även här finns likheterna och parallellerna med nutiden. Rysslands annektering av ukrainska halvön Krim år 2014 och militära stöd till separatister i östra Ukraina möttes av ekonomiska sanktioner från bland annat EU. Västvärlden tog ställning och visade sitt missnöje men var ändå försiktig i sitt svar för att inte förvärra situationen och framför allt undvika större skador på den egna ekonomin. Förhoppningen var att budskapet skulle gå fram i Moskva och att Vladimir Putin inte skulle vilja fortsätta expansionsförsöken.

Efter att Nazi-Tyskland lagt delar av Tjeckoslovakien under sig 1938 framstod Polen som ett troligt nästa mål för Hitler och hans nazister. För att stärka och skydda Polen uttalade Storbritannien och Frankrike försvarsgarantier till Polen.

Den 1 september 1939 invaderade Nazi-Tyskland Polen. Två dagar senare förklarade Storbritannien krig mot Nazi-Tyskland, idag kallar vi det Andra världskriget.

Trots en lång uppladdning med militärövningar och truppsammandragningar var det få som på allvar trodde att Vladimir Putins Ryssland skulle försöka invadera hela Ukraina. Det framstod som direkt vansinnigt att genomföra. Men den 24 februari 2022 inleddes det fullskaliga invasionsförsöket. Den amerikanska och framför allt den brittiska underrättelsetjänsten hade då länge varnat för att det var det som skulle hända. Övriga säkerhetstjänster i väst såg det som allt för riskabelt och med för allvarliga konsekvenser för att Vladimir Putin verkligen skulle ta det steget. Tyvärr hade USA och Storbritannien rätt.

Lika fel som de flesta säkerhetstjänsterna hade om huruvida det skulle bli ett fullskaligt krig, lika fel hade samtliga om Ukrainas uthållighet. De flesta bedömningarna var att Ukraina skulle falla inom tre till tio dagar. Nu mer än två år senare har Ukraina fortfarande inte fallit. Umbärandena och dödstalen är förfärande, men Ukraina kämpar med ekonomiskt, humanitärt och materiellt militärt stöd från Väst vidare.

Är det då inte dags att efter mer än tio år av annektering och ockupation samt drygt två år av fullskaligt krig förhandla fram en fred? En fred skulle vara bra för världsekonomin, minska svälten i världen och kanske också öppna några av de låsningar som finns i FN:s Säkerhetsråd.

Det beror på hur den freden ser ut. Återigen finns likheterna och parallellerna med historien. En fred som ger Vladimir Putins Ryssland rätt till det som idag ockuperas kan snabbt visa sig vara vår tids Sudetlandet-offer. Aptiten att växa, det storryska projektet som Vladimir Putin fantiserar om, kommer att leva kvar och därmed kommer alla länder i Rysslands närhet leva i osäkerhet.

En fred där Ryssland drar sig tillbaka inom sina erkända gränser är inte möjlig för Vladimir Putin. Det vore för honom att skriva under sin egen undergång som ledare. Förutom massivt valfusk bygger hans maktställning på den klassiska maktmetoden att stärka sig själv och sin egen ställning genom att skapa sig en yttre fiende.Så tyvärr kommer av allt att döma Rysslands krig i Ukraina att pågå länge till. Men tanken på fred måste leva vidare! En dag kommer freden!

BILD: Gerd Altmann/PIXABAY

facebook Twitter Email